-

Då var det slut. Jag har officiellt gått ut nian och har avslutat ännu ett kapitel i mitt liv. Det känns skönt att högstadiet är över. Det känns skönt att veta att de känslor man haft under dessa tre år nu är historia för jag har vänt blad. Det känns skönt att alla "Hej då" nu är över för det är det jobbigaste, att säga hej då. Men det är inte jobbigt för att jag aldrig mer kommer att träffa alla underbara människor utan det är jobbigt för att jag aldrig mer kommer kliva in i sal 141 och kolla på Elin, fnissa lite, se Alex och Kastriot längst fram, båda med huvudet i bänken osv, osv. Idag var sista gången då vi satt där tillsammans och det är därför jag gråter. 

Dessa tre år är de tre år som betytt mest för mig för jag har utvecklats som person. Jag kan ta en diskussion med en lärare för att jag har mognat. Jag kan säga ifrån när jag tycker något går fel till och sedan stå för det, jag vågar stå för min åsikt. Dessa tre år är viktiga för alla. 

Jag är den jag är idag pga av alla obetydliga bråk haha. För jag har bråkat en massa på Prästängen ;D Jag är den jag är idag pga alla mina misstag. Och tack mamma för att du ändå älskar mig ;)  Men jag får inte glömma Maggan! den fina männsikan gav mig äran att vara kamratstödjare. Och herre, i sjuan var jag ingen kamratstödjare. Jag var fööör jävlig. Jag dömde folk så fårt jag såg dom. Jag gav inte folk några chanser. Men tack vare Maggan (detta kan låta hur töntigt som helst) så har jag faktiskt lärt mig att försöka se det goda i varje männsika. Att ge alla en ärlig chans. 

Jag ska försöka vara en god Emma i framtiden. Och alla ni åttor som börjar nian!!!!!
TA VARA PÅ ERAT SISTA ÅR. DET ÄR SKIT JOBBIGT MEN SE ALLT FRÅN DEN POSITIVA SIDAN. KÖTTA SÖNDER I NIAN FÖR NI KOMMER ÅNGRA ER ANNARS !!!