Jag förstår inte, hur fan kan man snarka...

Jag förstår inte, hur fan kan man snarka så högt utan att vakna av det. Och nu syftar jag på min pappa. Vart går gränsen? Hallå någon gång måste man ju vakna av sitt eget snarkande! Stackars erika, hon har rummet ijämte... Om jag hör till mitt rum som ligger så långt bort man möjligen kan komma. Hur låter det inte då på Erikas rum. Och ännu värre, HUR LÅTER DET I PAPPAS RUM. Borde inte sängen braka ihop, eller i alla fall så borde ju taket eller väggarna trilla in, höhö. Haha, jag fattar inte att jag kunde sova jämte pappa när jag var liten. Även fast jag var liv rädd för cruella devil hon den elaka i 101 dalmatiner, så fattar jag inte hur jag kunde sova i samma rum som han x) det är väl bara att trökam in öronpropparna, blunda och hoppas på det bästa. God natt haha ;*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0